¡No sigas a las masas, lidéralas!

               
  Argentina, mi país...           Argentina, una pasión...         Sverige, mi segundo país

                            Cuatro argentinos universales...

         Carlitos                                Evita                      Che Guevara                        Diego    

Drama, tragedia, pasión, dolor, amor, traición... el tango... la vida!...
(San Telmo, Buenos aires, julio 2007)


"Amame cuando menos lo merezca
porque es cuando más lo necesito"...

(Se lo escuché a un porteño que intentaba seducir a alguien en mi último viaje a Argentina. Desconozco el nombre del autor y el éxito del seductor)

Christian acaba de obtener su segundo master (postgrado universitario). Con 23 años ya había obtenido DOS masters: un "Master en Ingeniería" obtenido en la Universidad de Durham con 10 de promedio y un "Master en Economía", obtenido en la Universidad de Cambridge (Girton College). Tan solo 23 años, dos títulos universitarios y dos postgrados (dos masters). ¿Cómo lo logró?... estudiando entre 10 y 14 horas por día los 365 días del año durante 6 años. (Aquí al lado de su muy orgullosa hermana Nadia y de su mamá Lena. Cambridge mayo 2006).

El 6 de septiembre de 1975, antes de un partido de fútbol en algún barrio de Buenos Aires.

Desde la ventana de mi dormitorio, en febrero de 2007. Hermoso para verlo... de lejos!

Este soy yo:
Hombre, Argentino, Sincero y Feminista!

(Aunque supongo que algunos considerarán a partes de esta presentación como "políticamente incorrecta")

Así soy, al menos así me veo: (översättare ANITA SWEDENDAHL)
Jag är 700 år yngre än Stockholm, den prydliga stad i vilken jag har studerat och arbetat sedan den 22 december 1977.

Jag är född fri och rebell av naturen. Jag är impulsiv, kreativ, alltid företagsam och ständigt i verksamhet. Mycket tävlingsinriktad. Ibland trevlig, ofta irriterande, men alltid effektiv. Mycket bättre som en solist än musiker i en orkester.

Jag älskar livet, kvinnorna och den fria kärleken. Jag är passionerad av alla dessa nöjen som livet ger och som tiden, obönhörligen och grym, gör att de kommer att lämna oss ett efter ett. Jag tycker inte om arbetet, men älskar mitt arbete.

Jag är uppväxt och präglad vid kanten av Rio de la Plata och Parana floden, i de två städer där mitt livs resa tog sin början under mina första tjugofyra år: Buenos Aires, Rosario, Buenos Aires, Buenos Aires, Buenos Aires… Jag är en ”porteño” (Buenos Aires bo).

Argentinare som alltid och svensk som aldrig förr, jag har till slut förstått att det absoluta inte existerar. Jag var en fanatiker utan kompromissvilja under min period som sjuttiotalets idealistiska självmordskandidat, under vilken, i total förvirring, delade jag upp mänskligheten mellan kamrater och reaktionärer. Jag överlevde. Idag försöker jag vara tolerant och analytisk, kylig och rationell.  Jag ägde då alla svaren, idag förfogar jag över alla ovissheterna.  Det har gått många år sedan revolutionens fantasi tog sin slut; idag är jag skeptisk och besviken, särskilt av revolutionerna. Livslusten är dock intakt. 

Intoleranterna,  en fara för freden: (översättare YVONNE HORN)
Var och en har den grundläggande rätten att tänka som man vill och den främsta skyldighet att respektera andras idéer. Var och en har den odiskutabla rätten till yttrandefrihet och tankefrihet.

Det berömda citat av en betydande tänkare från Franska Revolutionen: ”Jag avskyr dina idéer men jag är benägen att försvara med mitt liv, din rätt att uttrycka dina åsikter”, gör jag till mitt.

Inte på något sätt godtar jag att en människa är bättre eller sämre än andra på grund av sina idéer. Sämre är alla intoleranter, av alla ideologier, som inte kan acceptera att det existerar olika idéer än sina egna. Sekteristerna; splittrarna. Dessa fanatiker, oavsett ideologierna som de inspireras av, är alltid en risk för freden och skyldiga till alla krig.

Individen först och främst: (översättare LENA ÅSANDER)
Jag tror fullt och fast på individens egna potentialer, men även om jag inte tror att alla människor är likadana, tror jag givetvis att alla människor har samma värde, att alla bör ha samma möjligheter och bör vara lika inför lagen. Till dags dato har inte de principerna varit mer än väl formulerade utopier av en mängd författningar, grundlagar och konstitutioner runt omkring i världen. Kanske kommer mänskligheten uppnå detta en vacker dag…

Jag tror att var och en är ansvarig för sitt eget öde. Det finns starka människor och det finns svaga. De viljestarka brukar skapa framgångsrikare öden än de svagare; så är livet och ingen orättvisa i det. Jag hävdar bestämt att var och en får skörda det han sått.

Kvinnorna: (översättare NIKLAS NORDLANDER)
De ger oss behag och lidande. Mot dem bör vi vara ärliga, respektera dem och tillfredställa dem; men förälskelsen borde alltid undvikas. När förälskelsen når sitt oundvikliga slut (sådana processer är ju inte annat till sin karaktär och tillfälliga kemiska- hormonella processer) försvinner förtjusningen som förälskelsen väcker till liv och då kommer förpliktelserna, och med dem, friktionerna, konflikterna och de oundvikliga separationerna.

Bättre då att ligga med alla än att bli kär i någon. Omvända förslag är självfallet även legitimt för damerna.

Las mujeres van y vienen o mejor dicho vienen y se van. Solos nacemos, solos moriremos. De kvinnor som ger minst bekymmer är de som säkerligen har mest problem: de som säljer sig.

Barnen den enda sanna kärleken:
Jag tror att kvinnorna förorsakar mer problem än glädje och att barnen mer glädje än problem. Den enda ovillkorliga och äkta kärleken som finns är den som föräldrar känner för sina barn.

Vi skapar våra barn och vi tillhör dem, men de tillhör inte oss, utan de tillhör sig själva och en tid som bara är deras egen och inte vår. Vi kan vägleda dem, men de beslutar själva vad de skall ta sig för.

Homosexuella:
De homosexuella bör ha rättigheten att leva med sina böjelser och identiteter men inte nödvändigtvis hävda sig eller propagera med provocerande ”Pride Festivaler”.

Jag anser de bör vara respekterade och inte orättvist diskriminerade; men jag föddes i ett samhälle som lärde mig att det naturliga är relationen mellan man och kvinna och det är jag fortfarande övertygad om.

Jag tycker att samboendet mellan par av samma kön bör ha sin juridiska legitimitet och de borde tillåtas att få ett lagligt samboendeförordnande, men att omdefiniera äktenskapet och/eller tillåta homosexuella par adoptera barn, förefaller mig vara rena dårskapen.

Som det är lagstiftat i nästan alla nationer i världen, som alla samfund och de religiösa överenskommelserna indikerar, i överensstämmelse med insikten av den övervägande folkmajoriteten i praktiskt taget världens alla länder, och med stöd av seder och bruk i alla epoker och samhällen, äktenskapet bör även fortsättningsvis uteslutande användas för att ge juridiskt validitet i förbindelse man- kvinna. Aktenskapet har alltid varit ett avtal mellan en man och en kvinna och så borde det förbli.

Jag övertigad att omdefinierandet av äktenskaps förordning kommer att åsamka familjen och barnen en stor skada.

Jag är feminist: (översättare ROGER KEARSLEY)
Tengo 30 años de sueco y una eternidad de argentino. Jag är feminist. Jag yrkar på lika rättigheter för män och kvinnor på alla sätt, men jag tar avstånd från de fundamentalistiska ställningstagandena av några extrema minoritetsgrupper av manhaftiga kvinnor. Jag försvarar jämställdhet, men opponera mig mot de hämndlystna projekt om omvänt förtryck som dessa hämndtörstiga såkallade feminister eftersträvar.

Skillnaderna mellan män och kvinnor är så uppenbara, att jag inte kan foga mig till de som skriker ut jämlikheter som jag inte har förståelse för.

Jag menar inte överlägsenheter, som naturligtvis inte existerar, utan bara konstaterar existensen av ovedersägliga skillnader. Det är naturens lag och tur är det.

Jag är feminist och bejakar jämställdhet, men jag begriper att flera av dessa grupper av manshatare, förbittrade kvinnor, som agiterar på gatorna i olika storstäder omkring i världen, har skadat de syften som de påstår sig försvara. De håller på att åstadkomma en olycksbådande ”avfeminisering” av kvinnan, genom ställningstaganden som är lika extrema som absurda, lika överdrivna som oförnuftiga.  De brukar skrika hetlevrat: ”Män är djur”, eller, ”Varje kvinna som ligger med en man är en svikare av sin klass”, på de feministiska rendezvouser som de punktligt deltar i. Dessa hätska, fientliga, ursinniga nymarxister, alltid manhaftiga och alltid fula, vill inte alls förbättra kvinnans situation. Det de vill är att skilja kvinnan från mannen.

Vi måste börja ha mod att kritisera dessa extremister inför allmänheten. Det är korrekt och vår skyldighet att göra det. Vi måste ta tillbaka vår rätt att framföra det vi tänker om dessa manhaftiga extrema såkallade feministers, hysteriska handlingar.
 

Sverige; min kropp; min själ; mina barn; min tid: (översättare KATJA)
Sverige är mitt andra land, det första är Argentina som gav mig livet och där jag växte upp.

Jag kommer alltid att vara detta sagolika Sverige tacksam, som tog hand om mig 1976, när en brottslig grupp med vilsegångna mördare olagligt hade tillskansat sig makten i Argentina.

Sverige tog emot mig och gav mig sitt språk; i Sverige bildade jag familj och lärde mig svenska värderingar; i Sverige var jag en ledare bland universitetsstudenter och fick ett yrke. Jag utbildade svenska ungdomar, njöt av vackra svenska kvinnor, företrädde grupper med latinamerikaner, skapade rubriker, var med i tidningarna, integrerades i det svenska samhället och uppnådde professionellt erkännande. Jag gifte mig, skilde mig, sammanbodde, separerade. Fick två fantastiska barn och reste flera varv runt jorden.

Utöver en bra materiell standard, har Sverige gett mig något fundamentalt som kallas trygghet. Men Sverige kunde inte göra mig lycklig. Skrev jag lycklig? Existerar det?

De los suecos, lo mejor, es su capacidad de planearlo todo; lo peor, su incapacidad de modificar en algo lo planeado.

Medan Sverige och det svenska samhället frambringar en djup känsla av kärleksfullhet och tacksamhet i mig, så har den kärlek som jag lärde känna som ung för Argentina och argentinarna, hållit sig oförändrad genom tiden. Trots de tusen fenomenala och oförglömliga minnen jag har samlat på mig i Sverige under dessa decennier, fortsätter Argentina att kännas som mitt land, därför att där finns min barndom, mitt folk, mitt språk, mina värderingar, mina sociala koder, mina gener, min nationalsång, min flagga och min identitet.

Sverige disponerar min kropp; Argentina, min själ; England, mina barn, och Fribergaskolan min tid.

Andra åsikter:
Jag anser att den som kommer tvåa alltid är första förlorare; att allt var sämre förr; att ingen gör något gratis och att varje människa har sitt pris: ”det som saknas är inte prostituerade, bara finansiärer!…” (Från argentinska filmen ”Nio Drottningar”)

Katja Simonson, Niklas Nordlander, Anita Swedendahl och Roger Kearsley, översatte texten till svenska HT-07. Lena Åsander och Yvonne Horn arbetade också med översättning, men var inte på plats när bilden togs. (Dec 2007)

Kommentarer av mina översättare:

Roger Kearsley:
Artikeln är skriven av en man i 55 års ålder, som är född i Argentina, men som flydde till Sverige efter en militärkupp 1976, då han var ung.

Sedan dess har han bott i Sverige, först som student och studentledare, sedan som lärare. Han har varit gift och har barn, som numera bor i England. Numera är han skild och, efter att har haft andra nära förhållanden, verkar bo ensam.

Utöver att beskriver sitt liv, uttrycker han i artikeln sina åsikter i ett antal aktuella livsfrågor såsom arbete, revolution, yttrandefrihet, jämställdhet, kärlek, homosexualitet, feminism m.m.

Han uttalar sig självsäkert och provocerande, liksom för att inbjuda till debatt. För det mesta är åsikterna ganska liberala, även om han verkar vara en smula cynisk och besviken: Men ibland, t.ex. vad gäller homosexuellas möjligheter att bilda familj, är han mera konservativ.

Troligen är han, som de flesta av oss medelålders människor, präglad av sina varierande erfarenheter, i hans fall med kulturkrockar, inte bara mellan ungdomsårens idealism och ålderdomens realism, men också mellan två vitt skilda länder. 

Niklas Nordlander:
Författaren  anser att kvinnor skall respekteras och behandlas likvärdigt men förälskelsen ser han  enbart som ett kemiskt och hormonellt tillstånd med kort” best före” datum.

Han önskar bli behagad och tillfredställd men vill slippa kärleken som enbart ger honom besvär och problem. Den enda sanna kärleken anser han vara föräldrarnas kärlek till sina barn, barnen  som skall  vägledas fram  men själva fatta sina livsval.

De homosexuella bör behandlas likvärdigt men de provocerar honom med sina parader; tanken på att de skall få ingå äktenskap och adoptera barn ser han som ren galenskap.

Han argumenterar för att behålla de värden som han anser vår kultur och våra traditioner bygger på och fortsättningsvis bör bygga på.

Väl medveten om de tokiga idéer som enligt honom rådde på sjuttiotalet, är författaren rädd och orolig för att förändringens vindar nu skall sopa bort de värden han själv en gång i tjugoårsåldern ville störta.

Katja Simonson:
Berättaren är en man som kom till Sverige från Argentina 1976, när landet som han växt upp i brutalt togs över av militären. Författaren har sina rötter i Argentina som han beskriver som "sitt land” fastän han känner kärlek och tacksamhet mot Sverige som har gett honom säkerhet, framgång och två barn.

Det verkar som författaren har tappat tron på kärleken. Han tycker att den enda äkta kärleken är den från föräldrar till sina barn. Kärlek till kvinnor medför bara problem. Å andra sidan försvarar han starkt äktenskapet mellan man och kvinna som en helig institution.

Asi de cruentos som los inviernos suecos. (Foto tomada desde la ventana del living de mi casa el 01/ene/2006) Y el "calentamiento global"...?

¡Piu Avanti!
(Almafuerte 1854-1917)

No te des por vencido, ni aun vencido,
no te sientas esclavo, ni aun esclavo;
trémulo de pavor, piénsate bravo,
y arremete feroz, ya mal herido.
Ten el tesón del clavo enmohecido
que ya viejo y ruin, vuelve a ser clavo;
no la cobarde estupidez del pavo
que amaina su plumaje al primer ruido.
Procede como Dios que nunca llora;
o como Lucifer, que nunca reza;
o como el robledal, cuya grandeza
necesita del agua y no la implora...
Que muerda y vocifere vengadora,
ya rodando en el polvo, tu cabeza!

"Du gamla du fria" (Himno nacional sueco)

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord
Du tysta, du glädjerika sköna
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
/:Din sol, din himmel, dina ängder gröna:/

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden
Jag vet att du är och förblir vad du var
/:Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden:/

Jag städes dig tjäna mitt älskade land,
dig trohet till döden vill jag svära
Din rätt skall jag värna med håg och med hand
/:Din fana, högt den bragderika bära:/

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige, den kära fosterjorden
Jag byter dig ej mot allt i en värld
/:Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!:/

Den officiella engelska översättningen av nationalsången

Thou ancient, thou freeborn, thou mountainous North,
In beauty and peace our hearts beguiling,
I greet thee, thou loveliest land on the earth,
/:Thy sun, thy skies, thy verdant meadows smiling.:/

Amigos ingleses, FALKLANDSÖARNA son argentinas, devuélvanlas!

Algún día serán devueltas...